Sveriges första bil med förbränningsmotor byggdes år 1897 av Scania-Vabis.
Här på provtur med konstruktören Gustaf Eriksson vid ratten. Åkvagn kallades de första bilarna och hans skapelse blev ingen succé när den var ny. Den klarade bara provturerna och kom aldrig ut på vägarna.
Med sig i bilen var ingenjör Carl Severin, bokhållare John Bock och kamrer Robert Bergström.
Bilen startades med höga smällar och kördes ca 100 meter innan den tvärstannade. Bilen sköts på och startade på nytt, då i full fart och helt okontrollerat varvid färden slutade emot kvarnväggen. Det var troligtvis den första bilolyckan i Sverige och den skedde på Bruksgatan i Surahammar. Alla passagerare var tack och lov oskadda. Efter krocken byggdes bilen om och motorn placerades nu under bilen och den blev också bensindriven. Gustaf Eriksson fortsatte att utveckla bilen och när det återigen var dags för en provtur fanns nu majoren med som passagerare. Bilturen som nu gick till Alslätra och tillbaka hade major Petterssons hästdroska i släptåg för säkerhetss skull. Det påstods att bilen kom upp i en hastighet av 17 km/tim. När ekipaget var tillbaka vid bruket efter en skumpig tur, vände sig Gustaf nöjt till majoren och frågade vad han tyckte och majoren svarade: "Inte fan förstår jag mig på bilens goda egenskaper, men nog ryker den förbannat bra." Ur boken "Sura en historiska vandring".
